VM 2006 i Berlin

2 kommentarer
Efter att ha varit i det fotbollsböljande VM-Landet i en vecka är jag nu tillbaks hemma. Jag såg både Brasilien - Croatien, och Sverige - Paraguay. Båda på den underbart fina arenan Olympiastadion i Berlin. Upplevelsen beskriver jag som den största fotbollsupplevelsen i mitt liv. Supporten på arenan kommer nog aldrig ett svenskt fotbollslag få uppleva på bortaplan igen någonsin. Här är lite blandat från arenan som jag tog notis om.

Brasilien - Croatien

Dado e, Dado o, sernice apane o gol. (den lät så här men jag vet inte om det stämmer)

Den mest trallvänliga ramsan. Kroaterna sjöng den hela tiden även när de förlorat matchen. Mycket bra stämning bland kroaterna.

Brazil, Brazil, Brazil! (Hela matchen)
Dida, Dida, Dida... (När Dida gjorde en bra räddning)

Jag kunde bara urskilja dessa och en massa sambamusik med trummor hela matchen, allt i perfekt rytm. Dessutom tändes det bengaliska eldar i slutet av matchen.

Sverige - Paraguay

Vid nationalsången, som sjöngs av 50.000 tillresta svenskar, fick jag gåshud. Det var det mäktigaste och svenskaste som jag någonsin upplevt. Slutklämmen som var så stark med, ja jag vill leva, jag vill dö i norden, där alla på hela stadion verkligen tog i till fullo, fick en tår av lycka att rinna ner för min kind.

Heja Sverige (Klapp Klapp Klapp)

Vågen gick genom stadion 6-7ggr. Först kom den inte förbi VIP platserna där alla icke fotbollsintresserade tydligen satt. Detta framkallade höga burop från resten av arenan. I Brasilien matchen så satt VIP:arna kvar på sina feta rövar. Men den här gången, efter 4 försök och 4 misslyckanden och burop som skulle fått de flesta politiker att avgå, så följde även de feta, täta VIP:arna med. De fortsatte att göra så och fick applåder för att de också kunde sänka sig till supporternivå (själv tycker jag att de borde skämmas och begrunda ifall de verkligen bör gå på fotboll i framtiden)

Östra sidan är ni klara, Jajamensan fattas bara!
Kom igen Sverige (Klapp, Klapp) Kom igen!
Alla heter Glenn i Göteborg, alla heter Glenn i Göteborg, alla heter Glenn, alla heter Glenn, alla heter Glenn i Göteborg.

(Tysk version som vi sjöng på tåget, till vilket många tyskar skrattade)
Alles heisse Franz in öst Berlin, alles heisse Franz in öst Berlin...
(och...)
Alles heisse Claus in west Berlin, alles heisse Claus in west Berlin...

Vid 1-0 målet så tappade min kompis hakan och jag nådde eufori och firade med alla jag såg. Stadion exploderade och resten av matchen var ett aooohhhh, aoooohhhh, varje gång sverige hade bollen.

Paraguay blev inte bara slagna av Sverige fotbollsmässigt. De har nog aldrig mött på en sånn fanatisk europeisk bortapublik som det var den här gången. Den enda jämförelsen jag kan hitta är deras åttondel mot Frankrike 1998. Men jag tror den matchen spelades på en mindre arena.

Firandet fortsatte i den överfulla tunnelbanan där många utav svenskarna snabbt trillade tillbaks in i sin svenskhet (det var väl bra att vi vann, nu måste vi vara lugna och fina) Därför sjöng vi i en grupp av fem, tillsammans med en trevlig Stockholmare som tog ton...

Vi är i en vagn för döva, vagn för dööööva, ja vi är i en vagn för döva, en vagn för dööööööva.

(minnestanken innan målet, verkar lång men hände på några millisekunder) shit han (Ljungberg) är ju helt fri framför mål, undra vad som händer nu, tänk om han missar, fan den går ju i mål, shit, aaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!! jaaaaaaaa!!!

Med det så avslutar vi den här lilla berättelsen. Jag träffade efter detta en flicka från Leipzig som jag besökte i samma stad. Men den berättelsen kan vi ta någon annan gång. Sverige på väg mot VM-Guld.
 
1 Ogge:

skriven

Det är bara miffon som håller på med vågen, inte fotbollsfans. Skärpning!

2 Caniggia:

skriven

Bla bla... säg det till alla de 70 000 svenskar som var där, tror inte de håller med dig, och var inte bitter för att du inte fick biljett :P