Såg mitt kära HIF kryssa för 5:e matchen i rad och samtidigt trilla ner på kvalplats. Fyfan. I de tre senaste matcherna tycker jag vi har varit på gång med nya intressanta spelare och att det har gett en liten nytändning. Men även jag som tittar på varenda match börjar känna mig osäker på om Roar Hansen är personen som kommer att leda HIF även nästa säsong. Vi har nu värvat in sex stycken spelare. Alla har fått spela.
 
Det märks att alla de värvade spelarna har kvalitet. Mårtensson har arbetskapacitet och finns över hela centrala mittfältet, Bojanic har teknik och speluppfattning, Holgersson har vilja och kraftfullhet, Pálsson är möjligtvis en arbetande islandshäst, Jordan Larsson är Henrik Larsson light, och Dahlberg är den vi trodde att Simovic skulle vara men mycket bättre.
 
Det finns egentligen inte mycket att klaga på längre. Sex nyförvärv, där jag tror att i alla fall tre/fyra egentligen spelar på en lägre nivå än deras potential. 
 

– Det är bara att gilla läget, man kan inte fly det. Vi måste bry oss om vårt eget spel och samla kraft, säger HIF-tränaren Roar Hansen.

Vilka är nycklarna för att ni ska vända detta?

Vi ska fortsätta vara rejäla i försvaret, sen nypa fast bollen i anfallet och våga hålla i den. Vi kan inte bara slänga iväg en boll på David Accam och sen lita på att han springer och gör mål. Det går inte.

Jag vet inte riktigt vad karln menar med "vårt eget spel". Vi har ju inget eget spel som det verkar. Om spelet är att spela längs kanterna och låta Lindström eller Krafth slå inlägg som inte når någon överhuvudtaget så har vi ett spel. Men i övrigt så är det väldigt dåligt med kombinationer, och Roars triangelspel syns det inte mycket av. I försvarsspelet hade vi också straffats igår om vi hade mött ett lag med bättre avslutare. Dahlberg gör allt han kan men på det centrala mittfältet finns inte någon som kan driva bollen uppåt när Dahlberg "nypt fast bollen". Kanske är det meningen att Mårtensson ska komma där, men han är mer som en städare på mittfältet. Ingen avslutare. Om Mårtensson är städaren så är Holgersson som han spelade igår han som dumpar skiten på soptippen. En sorts avslutare av det som städaren börjat med. Bojanic finns där och kanske blir det han som räddar HIF:s säsong och plockar upp de där bollarna som Dahlberg möter. Han är lite plufsig men ändå en favorit hos mig, hans passningsfot, hans riktningsförändringar, hans blick, hans framspelningar, och hans enda mål hittils, det är klass. Det är en spelare att älska.

Även ifall jag är tveksam till Roar just i detta läget så finns chansen att det här är ett vägskäl, börjar man förlora så går allt rent åt helvete och kvalplatsen kan bli direkt nedflyttning. Men vinner man så går man mot ett par raka segrar (mot vilket motstånd som helst) och säkrar en stabil plats i serien. Roar får stanna kvar ett år till och nästa år blir det en högre placering.

Roar Hansen är en bättre tränare än Peter Svärdh som bara skulle hålla HIF kvar under de nedtyngda ekonomiska åren. Det ser jag genom hans utstrålning. Däremot verkar det inte som han är lika kall som Svärd var även i pressade lägen. Jag har träffat Roar i offentlig miljö och jag sa till honom att jag sett träningarna och att jag försökt mota bort de negativa kommentarer som riktats mot honom. Så här gick diskussionen ungefär.

Jag: Hallå! Gick det bra på träningen? Fullt ös framåt?
Roar: (Roar med mörk blick) Jadå. Det går bra. Det ska nog bli bra tillslut. (Litet halvt leende)
Jag: Bra. Jag har försökt motta bort de negativa kommentarerna om dig på nätet.*
Roar: Jag läser inte vad de skriver ändå och jag bryr mig inte heller.
Jag: Det är bra Roar det ska man inte.
Roar. (Vänder sig om vid utgången och höjer rösten så att princip alla i lokalen hör)
De som säger att det är mitt fel vet inte vad de pratar om.
Jag: Nej jag förstår det Roar, ha det bra.

* Det jag menade med de negativa kommentarerna om Roar var att han skulle vara någon sorts kompis med spelarna utöver det vanliga. När jag varit uppe och kollat på träningarna så har jag sett en tränare som är hård och som skriker ut direktioner till varje spelare och ger beröm när något är bra. De som säger att han är för mycket kompis och för lite tränare har fel enligt mig. Han är hårdare än vad jag trodde. Det blev möjligtvis ett missförstånd mellan mig och Roar. Jag försökte faktiskt försvara honom och få honom att känna att han i alla fall hade en supporter. Men hans mörka blick och hans ton när han vände i dörren gjorde att jag kände att det var en människa i försvarsposition. Det gjorde att min bild av honom blev lite mörkare, det kändes som att han förväntade sig att jag inte gillade honom bara genom att växla några ord med honom. Kanske var det min öppningsfras som gjorde det?

När jag senare snackade med farsan om detta så tyckte han att Roar verkade oerhört pressad och detta även när han blir tilltalad av en vanlig supporter som mig. Jag hoppas verkligen att det vänder för mitt HIF och även för Roar. Jag tycker han är en härlig person som säger vad han tycker, men jag kan inte låta bli att vara fundersam runt det där rätt viktiga elementet spelidé? Det måste gnuggas ännu hårdare på vad det egentligen är i HIF. Först då kan vi ta oss ur läget vi är i. Jag hoppas att vi får en vinst efter alla de här likaspelade så att vi får en rolig höst med ketchupeffekt.

/Gustav Hedenborg

HIF kryssar till sig kvalplats och Roar känner sig pressad i allmänhet

Fotboll Allsvenskan Kommentera
 
Såg mitt kära HIF kryssa för 5:e matchen i rad och samtidigt trilla ner på kvalplats. Fyfan. I de tre senaste matcherna tycker jag vi har varit på gång med nya intressanta spelare och att det har gett en liten nytändning. Men även jag som tittar på varenda match börjar känna mig osäker på om Roar Hansen är personen som kommer att leda HIF även nästa säsong. Vi har nu värvat in sex stycken spelare. Alla har fått spela.
 
Det märks att alla de värvade spelarna har kvalitet. Mårtensson har arbetskapacitet och finns över hela centrala mittfältet, Bojanic har teknik och speluppfattning, Holgersson har vilja och kraftfullhet, Pálsson är möjligtvis en arbetande islandshäst, Jordan Larsson är Henrik Larsson light, och Dahlberg är den vi trodde att Simovic skulle vara men mycket bättre.
 
Det finns egentligen inte mycket att klaga på längre. Sex nyförvärv, där jag tror att i alla fall tre/fyra egentligen spelar på en lägre nivå än deras potential. 
 

– Det är bara att gilla läget, man kan inte fly det. Vi måste bry oss om vårt eget spel och samla kraft, säger HIF-tränaren Roar Hansen.

Vilka är nycklarna för att ni ska vända detta?

Vi ska fortsätta vara rejäla i försvaret, sen nypa fast bollen i anfallet och våga hålla i den. Vi kan inte bara slänga iväg en boll på David Accam och sen lita på att han springer och gör mål. Det går inte.

Jag vet inte riktigt vad karln menar med "vårt eget spel". Vi har ju inget eget spel som det verkar. Om spelet är att spela längs kanterna och låta Lindström eller Krafth slå inlägg som inte når någon överhuvudtaget så har vi ett spel. Men i övrigt så är det väldigt dåligt med kombinationer, och Roars triangelspel syns det inte mycket av. I försvarsspelet hade vi också straffats igår om vi hade mött ett lag med bättre avslutare. Dahlberg gör allt han kan men på det centrala mittfältet finns inte någon som kan driva bollen uppåt när Dahlberg "nypt fast bollen". Kanske är det meningen att Mårtensson ska komma där, men han är mer som en städare på mittfältet. Ingen avslutare. Om Mårtensson är städaren så är Holgersson som han spelade igår han som dumpar skiten på soptippen. En sorts avslutare av det som städaren börjat med. Bojanic finns där och kanske blir det han som räddar HIF:s säsong och plockar upp de där bollarna som Dahlberg möter. Han är lite plufsig men ändå en favorit hos mig, hans passningsfot, hans riktningsförändringar, hans blick, hans framspelningar, och hans enda mål hittils, det är klass. Det är en spelare att älska.

Även ifall jag är tveksam till Roar just i detta läget så finns chansen att det här är ett vägskäl, börjar man förlora så går allt rent åt helvete och kvalplatsen kan bli direkt nedflyttning. Men vinner man så går man mot ett par raka segrar (mot vilket motstånd som helst) och säkrar en stabil plats i serien. Roar får stanna kvar ett år till och nästa år blir det en högre placering.

Roar Hansen är en bättre tränare än Peter Svärdh som bara skulle hålla HIF kvar under de nedtyngda ekonomiska åren. Det ser jag genom hans utstrålning. Däremot verkar det inte som han är lika kall som Svärd var även i pressade lägen. Jag har träffat Roar i offentlig miljö och jag sa till honom att jag sett träningarna och att jag försökt mota bort de negativa kommentarer som riktats mot honom. Så här gick diskussionen ungefär.

Jag: Hallå! Gick det bra på träningen? Fullt ös framåt?
Roar: (Roar med mörk blick) Jadå. Det går bra. Det ska nog bli bra tillslut. (Litet halvt leende)
Jag: Bra. Jag har försökt motta bort de negativa kommentarerna om dig på nätet.*
Roar: Jag läser inte vad de skriver ändå och jag bryr mig inte heller.
Jag: Det är bra Roar det ska man inte.
Roar. (Vänder sig om vid utgången och höjer rösten så att princip alla i lokalen hör)
De som säger att det är mitt fel vet inte vad de pratar om.
Jag: Nej jag förstår det Roar, ha det bra.

* Det jag menade med de negativa kommentarerna om Roar var att han skulle vara någon sorts kompis med spelarna utöver det vanliga. När jag varit uppe och kollat på träningarna så har jag sett en tränare som är hård och som skriker ut direktioner till varje spelare och ger beröm när något är bra. De som säger att han är för mycket kompis och för lite tränare har fel enligt mig. Han är hårdare än vad jag trodde. Det blev möjligtvis ett missförstånd mellan mig och Roar. Jag försökte faktiskt försvara honom och få honom att känna att han i alla fall hade en supporter. Men hans mörka blick och hans ton när han vände i dörren gjorde att jag kände att det var en människa i försvarsposition. Det gjorde att min bild av honom blev lite mörkare, det kändes som att han förväntade sig att jag inte gillade honom bara genom att växla några ord med honom. Kanske var det min öppningsfras som gjorde det?

När jag senare snackade med farsan om detta så tyckte han att Roar verkade oerhört pressad och detta även när han blir tilltalad av en vanlig supporter som mig. Jag hoppas verkligen att det vänder för mitt HIF och även för Roar. Jag tycker han är en härlig person som säger vad han tycker, men jag kan inte låta bli att vara fundersam runt det där rätt viktiga elementet spelidé? Det måste gnuggas ännu hårdare på vad det egentligen är i HIF. Först då kan vi ta oss ur läget vi är i. Jag hoppas att vi får en vinst efter alla de här likaspelade så att vi får en rolig höst med ketchupeffekt.

/Gustav Hedenborg

 
Som Helsingborgare är man otroligt glad över att ha David Accam i sitt lag. Ghananen har växt ut till Allsvenskans kanske farligaste enmannashow och det visade han igen igår när han sprang ifrån alla och rullade in 2-0 mot MFF.

Jag har följt Accam noga och han har tidigare varit både ineffektiv (för många dribblingar) och även tagit för få döda löpningar. Med döda löpningar menar jag löpningar där man hoppas få bollen och på så sätt börjar springa på en yta. Det har han inte gjort till 90% innan men något har hänt. Nu gör han det och då springer han även ifrån allt och alla och det blir fler mål. Han har hitintills gjort en landskamp, men jag skulle säga att han är en 30% bättre spelare än i Mars förra året när han blev uppkallad för första gången. Kommer från klubben med det underbara namnet "Right to dream".

Allsvenskans enda VM-hopp heter David Accam!

Fotboll Allsvenskan Kommentera
 
Som Helsingborgare är man otroligt glad över att ha David Accam i sitt lag. Ghananen har växt ut till Allsvenskans kanske farligaste enmannashow och det visade han igen igår när han sprang ifrån alla och rullade in 2-0 mot MFF.

Jag har följt Accam noga och han har tidigare varit både ineffektiv (för många dribblingar) och även tagit för få döda löpningar. Med döda löpningar menar jag löpningar där man hoppas få bollen och på så sätt börjar springa på en yta. Det har han inte gjort till 90% innan men något har hänt. Nu gör han det och då springer han även ifrån allt och alla och det blir fler mål. Han har hitintills gjort en landskamp, men jag skulle säga att han är en 30% bättre spelare än i Mars förra året när han blev uppkallad för första gången. Kommer från klubben med det underbara namnet "Right to dream".


Mitt Helsingborgs IF även kallade HIF, Mjölkkossan, Di Röe, HåIF, HeIF (kan bjuda på dem två sistnämnda en dag som denna) vann alltså allt som gick att vinna i svensk elitfotboll det här året. Man var första lag på år och dar att vinna ligan innan alla omgångar var slutspelade och man körde över Kalmar FF i cupfinalen.

Alvaro, min personliga favorit, gjorde 3 mål på de sista tre matcherna och May visade upp internationella kvalitéer som vi borde få in minst 60 miljoner för om det är riktigt att CL-klubbar är intresserade. Det bästa skulle vara om han stannade nästa säsong också och kvalade in oss till CL för då ökar hans värde ännu mer. Att se hans ruscher där han bara springer ifrån motståndaren lätt som en plätt och går från allsvensk till europeisk nivå är något som gör att man tappar hakan. Magiskt att se. Rachid är också långt över allsvensk nivå under perioder i sina matcher. Kvickheten där han tar sig förbi spelare är förtrollande. Ingen hinner med.

De viktigaste pjäserna för Europaspel är May, Rachid, Pär Hansson och en mittback lik Peter Larsson. De andra spelarna (förutom Gashi som är någonstans mittemellan allsvensk och europeisk klass) formar en enhet som klarar europaspel men där man, om man tittar spelare för spelare inte kommer upp till mer än hög allsvensk klass. Helheten är avgörande och enheten kryddad med de spelare jag nämnde först gör att framgångarna har kommit.

Fan vad vi har varit bra i år och nästa år blir än mer spännande. Kanske kan vi lösa Wanderson och det skulle ju vara underbart. Han har också internationella kvalitéer och spelar lika gärna fram som avslutar. Silly season blir fint med det kapital HIF har fått och snart är även pengarna till kommunen avbetalda.

Trippeln för Helsingborgs IF

Fotboll Allsvenskan 4 kommentarer


Mitt Helsingborgs IF även kallade HIF, Mjölkkossan, Di Röe, HåIF, HeIF (kan bjuda på dem två sistnämnda en dag som denna) vann alltså allt som gick att vinna i svensk elitfotboll det här året. Man var första lag på år och dar att vinna ligan innan alla omgångar var slutspelade och man körde över Kalmar FF i cupfinalen.

Alvaro, min personliga favorit, gjorde 3 mål på de sista tre matcherna och May visade upp internationella kvalitéer som vi borde få in minst 60 miljoner för om det är riktigt att CL-klubbar är intresserade. Det bästa skulle vara om han stannade nästa säsong också och kvalade in oss till CL för då ökar hans värde ännu mer. Att se hans ruscher där han bara springer ifrån motståndaren lätt som en plätt och går från allsvensk till europeisk nivå är något som gör att man tappar hakan. Magiskt att se. Rachid är också långt över allsvensk nivå under perioder i sina matcher. Kvickheten där han tar sig förbi spelare är förtrollande. Ingen hinner med.

De viktigaste pjäserna för Europaspel är May, Rachid, Pär Hansson och en mittback lik Peter Larsson. De andra spelarna (förutom Gashi som är någonstans mittemellan allsvensk och europeisk klass) formar en enhet som klarar europaspel men där man, om man tittar spelare för spelare inte kommer upp till mer än hög allsvensk klass. Helheten är avgörande och enheten kryddad med de spelare jag nämnde först gör att framgångarna har kommit.

Fan vad vi har varit bra i år och nästa år blir än mer spännande. Kanske kan vi lösa Wanderson och det skulle ju vara underbart. Han har också internationella kvalitéer och spelar lika gärna fram som avslutar. Silly season blir fint med det kapital HIF har fått och snart är även pengarna till kommunen avbetalda.