PES är dött som märke.
 
Pro Evolution Soccer 2014 hypades som en revolution, som det bästa sedan PS2:s glansdagar, som återkomsten och det som skulle göra att PES-serien började den långa resan upp för en grusig bergväg till toppen. Istället var det som om man visade upp ett väldigt vackert bergsmassiv, gröna bergstoppar, kanske med lite snö på toppen, en urskön miljö dit vi alla ville åka...
 
Men när vi bokat resan, kommit fram till destinationen och skulle påbörja vandringen, då avslöjades sanningen. Vi hamnade på en parkeringsplats i ett industriområde. Det vi såg var en otroligt vacker målning på en industrivägg. Vi tänkte för en stund, men okej då, jag stannar ett tag och testar hur det är här. Det är ju nyttigt med nya erfarenheter.

Men industriområden är ofta tråkiga, bruna, hårda arbetsmiljöer, och det enda positiva inslaget i det här fallet var resekamraterna. Vi stannade ett tag, umgicks, men själva området var så jävla tråkigt att det inte fanns någon som helst anledning att stanna där efter att man sett det en gång. Det var en sjukt trist rundvandring dessutom. Ingen stannade längre än en vecka, reseledaren sa till oss att vi skulle stanna och att de flesta var nöjda. Men egentligen var ingen nöjd. Alla stack till andra sidan stan och gjorde andra grejer så fort de kunde. De flesta återvände aldrig till samma resebyrå igen. De fick annat som fyllde deras liv, annat som gav mer mening.
 
Det fanns ett roligt minne kvar och det var när vi alla kom dit för första gången och såg målningen på väggen. Vi var så jävla många. Men vi lurades utav det visuella. Vi tittade på varandra och skrattade. Det fanns annat att göra i livet än att stanna där vi inte ville vara. Det som en gång gav mening gjorde det inte alls längre. Det var det vi lärde oss.
 
Vi sökte oss till något annat. Vi gick vidare.

Man stannar inte... man gör något helt annat...

Allmänt 2 kommentarer
PES är dött som märke.
 
Pro Evolution Soccer 2014 hypades som en revolution, som det bästa sedan PS2:s glansdagar, som återkomsten och det som skulle göra att PES-serien började den långa resan upp för en grusig bergväg till toppen. Istället var det som om man visade upp ett väldigt vackert bergsmassiv, gröna bergstoppar, kanske med lite snö på toppen, en urskön miljö dit vi alla ville åka...
 
Men när vi bokat resan, kommit fram till destinationen och skulle påbörja vandringen, då avslöjades sanningen. Vi hamnade på en parkeringsplats i ett industriområde. Det vi såg var en otroligt vacker målning på en industrivägg. Vi tänkte för en stund, men okej då, jag stannar ett tag och testar hur det är här. Det är ju nyttigt med nya erfarenheter.

Men industriområden är ofta tråkiga, bruna, hårda arbetsmiljöer, och det enda positiva inslaget i det här fallet var resekamraterna. Vi stannade ett tag, umgicks, men själva området var så jävla tråkigt att det inte fanns någon som helst anledning att stanna där efter att man sett det en gång. Det var en sjukt trist rundvandring dessutom. Ingen stannade längre än en vecka, reseledaren sa till oss att vi skulle stanna och att de flesta var nöjda. Men egentligen var ingen nöjd. Alla stack till andra sidan stan och gjorde andra grejer så fort de kunde. De flesta återvände aldrig till samma resebyrå igen. De fick annat som fyllde deras liv, annat som gav mer mening.
 
Det fanns ett roligt minne kvar och det var när vi alla kom dit för första gången och såg målningen på väggen. Vi var så jävla många. Men vi lurades utav det visuella. Vi tittade på varandra och skrattade. Det fanns annat att göra i livet än att stanna där vi inte ville vara. Det som en gång gav mening gjorde det inte alls längre. Det var det vi lärde oss.
 
Vi sökte oss till något annat. Vi gick vidare.
Vid det här skrivbordet jobbar Konami varje dag. Det rasar i princip en gång varje dag. Adam Bhatti och ... Ja Adam Bhatti håller det uppe så att Japanerna kan jobba i fred.

Det här har varit det sämsta spelsläppsåret för PES någonsin. Jag ska förklara varför.
 
1. Konami annonserar att de bara kommer satsa på current-gen. Vad tänker man då? Jo att Konami prioriterar. Man gör det för att skapa en perfekt produkt NU. Svaret har vi alla fått efter release. Orsaken till att man inte kunde satsa på next-gen är helt enkelt att man inte har koll på current-gen än. Man har varken en strategi eller någon som helst respekt för marknaden, som vill ha färdiga produkter.
 
2. Konami anställer Adam Bhatti. Wow tänker de flesta, någon som kommer från världens kanske största PES-sajt får uppdraget att kommunicera mellan fansen och produktionsteamet. Samtidigt försvinner Jon Murphy och han har knappt synts under detta året. Hur har kommunikationen varit? Ja inte bättre än att Adam Bhatti får sista minuten besked från Japan och att det varit i princip helt tyst under den månad spelet har varit ute. Adam Bhatti har ersatt Jon Murphy som slagpåse för fansen. Han tacklar all skiten. Hoppas han får en bra lön för det.
 
3. Man fortsätter på hirarkispåret. Japaner är väldigt hirarkibundna. Den som är högst upp är Kejsare. Hos Konami är det som följer. Japan, Asien, USA, Sydamerika, Europa. I den ordningen. Därför fick Europa och världen en amatörprodukt till release medan Japanerna får en mer genomarbetad version. En snabb analys är att man inte bryr sig hur det går i utlandet utan man fokuserar på att inte tappa huvudet på hemmaplan. Till nästa år får engelsmännen skapa designen till Konamis fotbollsspel och japanerna koncentrerar sig på programmeringen. Med designen kan man i princip säga att UK får lov att skapa huvudmenyn, kanske lite stadiums, och lägga in en och annan låt. Något annat blir det inte tal om, förändringar i motorn från UK? Glöm det.
 
4. Försäljningen. Det kan inte ha gått bra i år. Det är ett jävla skitspel de har släppt. Jag väntar på siffrorna från Bhatti och Konami.

Faller PES Productions som ett korthus?

Allmänt 4 kommentarer
Vid det här skrivbordet jobbar Konami varje dag. Det rasar i princip en gång varje dag. Adam Bhatti och ... Ja Adam Bhatti håller det uppe så att Japanerna kan jobba i fred.

Det här har varit det sämsta spelsläppsåret för PES någonsin. Jag ska förklara varför.
 
1. Konami annonserar att de bara kommer satsa på current-gen. Vad tänker man då? Jo att Konami prioriterar. Man gör det för att skapa en perfekt produkt NU. Svaret har vi alla fått efter release. Orsaken till att man inte kunde satsa på next-gen är helt enkelt att man inte har koll på current-gen än. Man har varken en strategi eller någon som helst respekt för marknaden, som vill ha färdiga produkter.
 
2. Konami anställer Adam Bhatti. Wow tänker de flesta, någon som kommer från världens kanske största PES-sajt får uppdraget att kommunicera mellan fansen och produktionsteamet. Samtidigt försvinner Jon Murphy och han har knappt synts under detta året. Hur har kommunikationen varit? Ja inte bättre än att Adam Bhatti får sista minuten besked från Japan och att det varit i princip helt tyst under den månad spelet har varit ute. Adam Bhatti har ersatt Jon Murphy som slagpåse för fansen. Han tacklar all skiten. Hoppas han får en bra lön för det.
 
3. Man fortsätter på hirarkispåret. Japaner är väldigt hirarkibundna. Den som är högst upp är Kejsare. Hos Konami är det som följer. Japan, Asien, USA, Sydamerika, Europa. I den ordningen. Därför fick Europa och världen en amatörprodukt till release medan Japanerna får en mer genomarbetad version. En snabb analys är att man inte bryr sig hur det går i utlandet utan man fokuserar på att inte tappa huvudet på hemmaplan. Till nästa år får engelsmännen skapa designen till Konamis fotbollsspel och japanerna koncentrerar sig på programmeringen. Med designen kan man i princip säga att UK får lov att skapa huvudmenyn, kanske lite stadiums, och lägga in en och annan låt. Något annat blir det inte tal om, förändringar i motorn från UK? Glöm det.
 
4. Försäljningen. Det kan inte ha gått bra i år. Det är ett jävla skitspel de har släppt. Jag väntar på siffrorna från Bhatti och Konami.